Anders

Usch... Hatar den här situationen. Har så gott som säkrat en tjänst i Nacka Strand, bra betalt och enorma förmåner. Då ringer det från Breidablick, den där provfilmningen jag var på för över ett år sedan. De som sa att de ville jobba med mig, men att det skulle ta lite tid. De som jag hade glömt bort fullständigt...
Åker dit imorgon och provar för en större roll i en ny svensk långfilm.
Nu är det ingenting som är säkert ännu, jag vet inte om jag får något av jobben. Men om? Om jag tvingas välja...? En tjänst med säkerhet och förmåner, med bra betalt och utbildning? Eller ett snabbt jobb med bra publicitet som öppnar ögonen för fler agenter?

Suck... Emse, jag tror jag behöver lite hjälp med denna...

Ett litet tillägg till det förra inlägget. 5 minuter efter att jag skrev det tyckte min katt att jag borde muntras upp lite.
Jag fick en sork.
Mums...

Upptäckte på tok för sent att mina nya badbyxor är lite för avslöjande.
Kliver stolt upp ur vattnet, för lite nonchalant händerna genom mitt nyklippta hår och låter vattnet rinna ner längs kroppen. Ställer mig på bryggan och känner hur vinden tycks pressa sig mot mitt ansikte. Och mot badbrallorna... Kombinationen av motvinden och vattnet får badbyxorna att liksom slickas mot paketet, som när man suger luften ur en plastpåse.
Typiskt...

Till råga på allt var det naturligtvis inte jag själv som upptäckte det hela. Vad som fick mig att reagera var ett par lite FÖR intensiva blickar från två tjejer i trettonårsåldern en bit bort. Min stolta pose byttes ögonblickligen till en slags apdans, allt för att försöka avlägsna vacuumeffekten från skrevregionen. Efter tre sekunders hoppande och dragande i byxorna insåg jag att hopplösheten var ett faktum. Jag hade inget annat val än att kasta mig i sjön igen. Naturligtvis hann badbyxorna fyllas med luft under hoppet från bryggan och blåste upp sig själva som en gummiflotte under mig.
Typiskt...

Sedan begav vi oss hemåt. Efter en halvtimmes energisk diskussion om TV-spel och annat grabbigt snubblade jag över en buske med kardborrar. Vi vägde noggrant fördelarna mot nackdelarna med att inleda ett kardborrekrig. I ungefär 2 sekunder. Därefter haglade kardborrarna likt gevärskulor! Jag duckade, sprang vänster, kastade, duckade igen, svängde höger, kastade igen, duckade.... SMACK! En karborre stor som en golfboll kom vinande genom luften och träffde mig rakt i ansiktet.
Min överläpp sprack.
Typiskt...


Annars har jag ätit lite godis och tränat. Förhoppningsvis väger träningen tyngre.

God kväll

Gått och blivit trollkarl. Just nu finns det få saker jag inte kan göra med ett par spelkort eller småmynt.
Inga speciella atrapper längre, bara en vanlig kortlek och fingerfärdighet.
Om jag bara hade några hemmafester att gå på, där folk är tillräckligt packade för att bli imponerade...