Inspiration & Grodor
Och konstigt nog fick den mig att tänka på den där grodan jag träffade på vägen hem. Den som satt mitt i gatan och vägrade röra på sig trots att jag petade på den med foten. Den som inte ens blinkade trots att jag lyste min kamerablixt rakt i ansiktet på den.
Det tog mig ett tag att komma fram till varför jag kom att tänka på grodan. Likheten var det stora i det lilla, det intressanta i det banala. Min eviga nyfikenhet som tvingar mig närmare små, enkla saker bara för att... ja, bara för att.
Och vilken belöning det ger. Vilken känsla det var att stirra rakt in i de blixtupplysta ögonen hos vårens första groda, eller att sträckläsa den korta texten gång på gång och verkligen smaka på orden.
Testa du också. Det finns nånting intressant med allt. En ny vinkel att se på någonting ifrån, en ny känsla hos varje liten vardaglig sak som du vanligtvis brukar springa förbi.
Du behöver inte leta. Bara öppna ögonen.
Long time no see.
Tänkte filosofera lite över ett ord i svenska språket som, precis som "älska" och "hata", håller på att tappa sin betydelse. Ordet jag snackar om är "förlåt". Jag har alltid varit van vid att man bråkar tills någon (helst båda...) säger förlåt. Har man gjort det finns det ju ingenting kvar att bråka om?
Vet att det inte är så enkelt, men sett från mina naiva ögon önskar jag ibland att det kunde vara det. Självklart vore det inte så lätt att släppa allt förakt man hyser till sin ärkefiende om den personen plötsligt skulle komma på bättre tankar. Men när det uppstår en situation med någon som står dig nära, vi kan för enkelhetens skull säga din bästa vän, måste det väl gå att släppa?
För det är i alla fall så jag funkar. Jag tar varje möjlighet som dyker upp att förlåta en person jag älskar. Om personen säger förlåt och bedyrar hur ledsen han/hon är, vad är jag för människa om jag kallt kan säga nej då? Självklart finns det saker som tar tid att förlåta, men viljan borde väl ändå finnas där någonstans.
Förmågan att släppa taget om det som gör ont och hålla fast vid det som ger en glädje börjar bli mer och mer sällsynt...
Att säga "förlåt", att be om ursäkt, är lite som att gå ut med soporna. Kan vara lite jobbigt för stunden, men Gud vad skönt det är när allt skräp är borta. Skillnaden från när man var liten är att då räckte det med att gå ut med den där tunga säcken och slänga den i soptunnan. Sen var allt bra.
Nu måste man sopsortera. Länge. Och Gud bevare dig om du slänger någonting i fel behållare, då får du räkna med att kavla upp ärmarna och rota igenom allt tills det ligger på rätt plats. Och du bara vet att du kommer att skära dig på den där konservburken...
Suck... Inge kul att bli vuxen...
Live
Närhet gör allting bättre.
iPods och MTV i all ära, men att se någon sitta och spela på en gitarr och sjunga... det är nånting speciellt med det. Kan inte sätta fingret på vad det är riktigt, men det är nånting med det hela som gör det så mycket bättre. Så mänskligt, så naket, så rent, så... vackert.
Mitt råd till allmänheten: Släng bort mp3-spelaren och skaffa er en trubadur!
Lite tid för sig själv
Har inte känt mig så här fräsch på evigheter!
Det är verkligen underskattat att ta hand om sig själv lite nu och då, även som kille. Kanske speciellt som kille, eftersom det är mer accepterat som tjej att använda s.k. skönhetsprodukter.
Sånna fördomar kan hoppa upp och ta sig, "For I'm worth it!"
Utmattning
Språk
SItter just nu och lyssnar på nån tysk popdänga och kom att tänka på hur häftigt det är att jag inte förstår ett ord av texten. När jag lyssnar på någon som talar ett annat språk slås jag av hur stor vår lilla planet faktiskt är. Att det finns miljontals människor världen över som pratar så man inte förstår dem. Att varje människa har ett eget liv, en egen historia, en egen vardag som de upplever varje dag på ett för mig främmande språk...
Nästan lite läskigt.
Men det är tur att det är så många som snackar andra språk. Annars skulle de som gör det inte ha någon att prata med.
Mat vs. Godis
Just nu i skrivande stund sitter jag med en stor skål godis, överbliven från igår, framför mig. Mums.
Jag menar, det är ju det godis är till för, för att vara gott? Och visst är det gott. Men... efter att ha ätit ett antal godisbitar är jag inte så sugen på det längre, hur gott det än är.
Skillnad är det med mat. Jag gissar att det inte bara är jag som kan bli lite arg på sig själv för att man inte får i sig en femte portion vid julbordet, eller den där tolfte pizzabiten som ser så lockande ut. För att inte tala om mackor...
Min poäng är att även om godis finns i hundratals smaker och former så tröttnar man på det om man äter för mycket. Skulle aldrig komma på tanken på att tröttna på mat.
Mat är gott. Mat är bra.
Länge leve maten!
Det är ett under att jag inte är stor som ett hus...
Tid
Ändå kan du göra absolut ingenting i 20 minuter och upptäcka att det inte alls gått 20 minuter utan 4 timmar. Du kan stå och kolla ut över Sthlm och inte ens märka att solen gått ner mendan du stått där. Vad sjutton är det som gör att det funkar så?
Ögonblick som man aldrig vill ska ta slut går över på, just det, ett ögonblick.
Samtidigt förvandlas den där lilla stunden i väntrummet på väg in till doktorn till en timme, som blir två timmar, som blir tre, som blir...
Sen finns det de stunder som både varar en evighet och bara ett ögonblick på samma gång. Första gången du kysser någon... De där fyra sekunderna känns som de längsta i hela ditt liv, men ändå är det på tok för kort.
För att inte tala om då tiden stannar... (För det gör den.)
Det konstiga är att det bara är tiden som stannar, klockan fortsätter ju att ticka på precis som vanligt...
Hemligheter
Det är omöjligt att veta. I det ögonblick du får reda på att någon har en hemlighet för dig slutar det vara en hemlighet. Då vet du om att personen döljer någonting för dig, det kan ju inte bli mindre hemligt än så.
Hemligheter är aldrig bra, det brukar alltid leda till problem i slutändan. Men det finns tillfällen där att hålla någonting hemligt kan vara "the lesser of two evils". Hörde om ett fall i USA där en kvinna hemlighöll för sin son att han höll på att bli blind. Hade hon sagt någonting om det hade stressen påskyndat sjukdomen. Att hon höll det hemligt gav honom två år mer.
En hemlighet för egen vinning är sällan ok. Handlar det om att skydda någon annan går det väl under rubriken "Vit lögn"?
Problem
Det hela är egentligen mycket enkelt. Det gäller att strunta i problemet och leta efter en lösning. Om man bara ser problemet framför sig ser man inte lösningen.
Men... Om man inte vet vad problemet är då?
Jag har hamnat i en rätt ny situation, där allting bara är jättekrångligt. Problemet är att jag inte vet vad jag själv vill, och hur ska jag då kunna lösa det? Visst kan man bortse från problemet ett tag, men problem är en sån där grej som har en tendens att lägga sig på hög och bara växa. Till slut finns det ingen ände på det och du blir krossad av det...
Självklart finns lösningen där någonstans. Det är precis som när man tappar bort en strumpa: Du hittar den inte förrän du slutat leta.
Planering
Det har hållits läger där sen 61, men igår/idag var första gången jag satte min fot där. Anledningen att jag var där var att jag besökte en vän (det visade sig sen att jag tydligen kände 1/3 av folket där.)
Det var lite kuriosa om vad jag pysslat med, men det jag tänkte skriva om är nånting som slog mig på lägret. Allting var planerat. Precis allting, varje minut av lägervistelsen för de små knattarna var inbokad, klappad och klar.
Det jag kom att fundera över var det positiva/negativa med att varje minut var uppbokad. Jag vet att vi svenskar fungerar på precis samma sätt när det gäller semester nämligen. Vi planerar in allting så noga att en försenad buss kan innebära att hela resan sätts ur balans. Det finns så mycket man måste hinna se, så mycket man måste hinna göra, så mycket man måste hinna lära sig att... att man inte hinner njuta av att vara där. Allt går så fort och så stressigt att tiden bara försvinner. När man kommer hem efter semestern, eller lägret som det rör sig om i det här fallet, är man så trött att man skulle behöva en semester för att vila upp sig efter semestern.
Självklart är det ju bra att det finns aktiviteter och det kommer alltid finns vissa saker som måste planeras in för att hinnas med. Men min poäng är att det måste gå att släppa på. Det måste finnas tid att inte göra nånting. Att bara steka i solen, bada lite när man känner för det, ligga i stugen och prata en stund med kompisarna, spela lite kort, vad som helst.
Man åker på läger/semester för att uppleva saker. Men man måste ta sig tid att ta det lugnt i en sån miljö också. Varken kroppen eller skallen fixar hur mycket planering som helst.
Det händer så mycket i alla fall. Planera bara så mycket som är hälsosamt.
Det är en upplevelse att bara ligga brevid en kompis och kolla på molnen också.
Uppskattning
Tänk vad lätt det är att påverka andra människor. Då menar jag inte att man kan stryra andra, jag menar bara att det är så lätt att påverka någon positivt eller negativt genom att bar säga ett par korta ord.
- "Vilken snygg tröja." kan göra en person lycklig en hel dag.
- "Jag uppskattar verkligen dina åsikter, det finns mycket sanning i dem."
Och vad har man förlorat på att säga nånting sånt? På sin höjd de fyra sekunderna det tar att säga meningen...
Ändå är svenskar på tok för snåla med komplimanger.
Många finner det konstigt nog lättare att ge negativ kritik. Inte konstruktiv på något sätt, bara - "Du suuuuger!"
Ser inte det nödvändiga i det... Vad har man att vinna på det? Det andra personen blir i bästa fall bara lessen, i värsta fall skitförbannad och ger dig en snyting.
Tänkte göra ett litet experiment... Vet att det inte är så många som läser min blogg, så sprid det gärna.
Nästa gång du är i stan eller bara gått till konsum, säg någonting vänligt till tre främlingar. Det kan vara allt från:
- "Gud vilka snygga skor, var har du köpt dem?"
till
- "Tack så jättemycket!" till kassörskan.
Eller varför inte klassikern - "Du gör ett bra jobb."
Jag lovar att du och de du pratat med/lett mot kommer må så jäkla bra efteråt.
Tur
Bra saker händer bra människor, till slut. Min motivation till att skriva detta är att efter ett långt och slitigt år i plugget har jag på ungefär två veckor av sommarlovet lyckats få en roll i en tv-serie med Loa Falkman och Sissela Kyle, samt vinna en 37" LCD-TV från Philips i nån tävling på TV6.
Tur är ganska underbart...
Det är ingenting man ska sätta all sin tro till, självklart måste man (som vår värld fungerar) kämpa för att komma någonvart. Men det kan vara skönt att veta att tillvaron när som helst kan ta ett jättekliv mot det bättre.
Alla förtjänar lite lycka ibland, alla har rätt att få flyta medströms ett tag.
Visserligen är "tur" någonting som bara händer, det är oväntat, men det är nånting man måste förtjäna. Självklart är det bara mina åsikter, jag tror att "tur" är en belöning för hårt arbete. Det är menat att släppa på stressen lite, ett bevis på att du faktiskt är värd att lyckas.
En liten hjälp på traven.
Pengar
Man inser aldrig hur mycket pengar man spenderat förrän de är slut.
Det mesta i livet vävs så småningom in i det kretslopp som är jakten på mer pengar.
Alla vill ha pengar, men ju mer folk har desto mer vill de ha. Alla behöver pengar, men på något märkunderligt vis får vi aldrig så mycket som vi behöver.
Medan somliga gör av med tusentals kronor om dagen kan andra få en tusenlapp att räcka åt hela familjen i en vacka. Hur i hela friden har vi blivit så korrupta? Den hjärntvätt som vi utför på oss själva i ett kapitalistisk samhälle är nästan läskig.
Men vad spelar det för roll, man blir ju lycklig av att ha pengar.
Eller? Blir man lycklig av det man kan köpa för pengar?
Visst är det kul att ha så det räcker och blir över, men tro mig, det går faktiskt att ha kul när skiten är slut också.
Men jag borde verkligen skaffa ett jobb...
Tåg
Undrar om tåg också har dåliga dagar. Vad hoppar de framför?
Tänka/Inte tänka
Men är det verkligen det bästa sättet?
Testa att tänka efter nästa gång du gör någonting "på automatik". Då menar jag verkligen tänka efter, som hur du håller skeden när du stoppar i dig den där första skeden yoghurt & müsli på morgonen. Eller exakt hur många gånger du putsar varje tand när du borstar tänderna. Betrakta dig själv.
Det är egentligen bara för att lära känna sig själv, en grej som jag som pluggar teater lägger stor vikt vid. Man vet inte allt om sig själv förrän man kan sätta ord på precis allt man företar sig. Det är också kul att kunna förutse hur man reagerar/beter sig och att känna igen sig själv i andras handlingar.
Självklart funkar det här lilla experimentet åt andra hållet också.
I vissa lägen tänker vi helt enkelt för mycket, för länge, för velande och till slut klarar vi inte av att göra det.
Som den där tjejen på bussen med de där ögonen som du fortfarande kan se så fort du blundar.
"Vågar jag prata med henne? Vad ska jag säga? Kollar hon på mig? Undrar om hon är upptagen. Undrar om..." Och där gick hon av bussen och du sitter snopen kvar. Hade du istället tänkt: "Oh, söt tjej! - Hejsan..."
Så hade du förmodligen haft hennes nummer just nu.
För att veta hur man själv fungerar måste man ibland göra tvärt emot vad man brukar göra.
Det ger lite perspektiv.
Dansa
Så underbart att det faktiskt finns en anledning till att det kallas "vertikalt sex".
Tänkte filosofera lite över fenomenet att vara bra på att dansa.
Självklart kan man träna upp sin kropp och få bättre fysik, vilket underlättar när man svänger sina lurviga på dansgolvet. Men rent kroppsligt är det uppvisningsdans som drar störst nytta av en bra fysik, på ett dansgolv är det annat som spelar roll. Har sett dansare som blir stela som pinnar för de har så höga krav på sig själva på golvet.
När du är ute ska det vara kravlöst, du ska inte behöva imponera på någon över huvud taget. (Utom möjligen den där söta tjejen som råkar vara din kompis kompis.)
Klyschigt nog handlar det bara om att låta kroppen följa musiken. Förmågan att släppa loss (och förhoppningsvis lyckas se bra ut samtidigt) är det som gör en bra dansare en utekväll.
Självklart finns det en gräns mellan att släppa loss och att göra bort sig helt och hållet. Min egen gräns ligger på ungefär 5-6 öl...
Bilder
Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.
Ingenting uttrycker sanningen lika bra som en bild. Om det inte är så att man vill ljuga med den. Vet inte om någon såg den där reklamen på STHLM's bussar som handlade om vår stads politiker.
-"Förskönat?" sa dem och föreställde bilder på bl.a. Göran Persson, som nu var smal, hade hår och var... tja, faktiskt rätt snygg.
Mina tankar går då direkt till modellbranchen. Deras framgång ska inte förnekas dem, då jag plåtat ett par modeller vet jag vilka krav som ställs på dem och det är inte lätt alla gånger. Däremot går det att göra vem som helst snygg på bild. Det går att lägga till/ta bort hela personer så att det mänskliga ögat inte märker någon skillnad.
Du kan göra folk smalare, ta bort finnar, lägga på mer hår, you name it.
Denna lilla notis har två slutpoänger.
1. Nästa gång du flörtar lite på playahead med "Isabelle_88, 18, från Hornstull", så tänk på att han (?) i själva verket kan vara "Kurt_horny_64, 43, från Kumla-anstalen".
2. Eftersom detta inlägg också är skrivet under inflytande av hög feber så måste jag bara påpeka: Hur risig jag än må se ut här hemma så kommer jag alltid vara lycklig och (relativt) fräsch på msn tack vare bilder.
Tjejer...
Ingen förstår hur en tjej fungerar, inte ens de själva. Precis när du tror att du har börjat förstå gör hon någonting helt oväntat och det är bara att börja om igen. De flickor som spelar oskyldiga har helt andra sidor än du tror.
Jag tänkte försöka gå in på en del incidenter som du kanske eller kanske inte har varit med om.
Du står på ett dansgolv med diverse vänner. Ut på golvet kommer två tjejer. De dansar med varandra och tittar inte ens åt ditt håll, men de verkar komma närmre och närmre... Innan du vet ordet av har den ena av dem försvunnit och kvar står du och dansar med den andra av dem. Det är en sorts "delivery-service", där den ena tjejer droppar av den andra så fort att killen inte har någon aning om vad som händer.
Märk väl att killars (visserligen något klumpigare) försök att få till det på krogen har väldigt mycket sämre procentuell chans att lyckas.
Det har ju alltid varit killens roll att ta initiativ, men man måste vara en jävel på att tolka signaler. En feltolkad signal kan resultera i att man får en örfil som ringer i öronen en vecka efteråt, eller ännu värre...
Om en tjej kom fram och kysste en kille skulle han bli överlycklig, men en kille kommer inte undan med sånna enkla metoder. Eller?
Visst har det funkat några gånger, men det är ändå undantag som bekräftar regeln.
Ni tjejer måste förstå att hur förtjusta vi grabbar än är i er, så är vi livrädda för er.
Ingenting kan krossa en kille så hårt som en tjej kan göra.
Ni är grunden till all vår lycka (utom kanske öl och fotboll...)
Sensmoralen är ganska enkel, och är riktad till er tjejer.
Vill ni ha en kille är chansen ganska stor att han vill ha dig precis lika mycket, han är bara rädd att få ett knä i skrevet...
Ensamhet
Man kan vara mer ensam än någonsin i en grupp med människor.
Tänk på att inte lämna någon utanför en diskussion. Om någon i gruppen är tyst en stund, fråga den personen vad han/hon tycker då. Alla har dåliga dagar då de behöver uppmuntran. Alla har dagar då de bara vill få uppmärksamhet utan att behöva ta ner månen för att få det. Alla har dagar då de undrar om deras närvaro ens är önskad av sina vänner. Visa för era vänner att ni tycker om att umgås med dem. Säg det rakt ut till dem: Jag tycker om att umgås med dig!
Alla har dagar då de mår lite sämre än bra...
Idag har varit en sån dag.