Inspiration & Grodor
Läste just en text. På bilddagboken av alla ställen. Det fanns inga onödiga ord att finna någonstans, som om personen som skrivit texten hade tänkt igenom varje mening hundratals gånger innan hon formulerat den. En sån där känsla av bottenlöshet i en text skriven på ett närmast barnsligt och naivt sätt var främmande för mig.
Och konstigt nog fick den mig att tänka på den där grodan jag träffade på vägen hem. Den som satt mitt i gatan och vägrade röra på sig trots att jag petade på den med foten. Den som inte ens blinkade trots att jag lyste min kamerablixt rakt i ansiktet på den.
Det tog mig ett tag att komma fram till varför jag kom att tänka på grodan. Likheten var det stora i det lilla, det intressanta i det banala. Min eviga nyfikenhet som tvingar mig närmare små, enkla saker bara för att... ja, bara för att.
Och vilken belöning det ger. Vilken känsla det var att stirra rakt in i de blixtupplysta ögonen hos vårens första groda, eller att sträckläsa den korta texten gång på gång och verkligen smaka på orden.
Testa du också. Det finns nånting intressant med allt. En ny vinkel att se på någonting ifrån, en ny känsla hos varje liten vardaglig sak som du vanligtvis brukar springa förbi.
Du behöver inte leta. Bara öppna ögonen.
Och konstigt nog fick den mig att tänka på den där grodan jag träffade på vägen hem. Den som satt mitt i gatan och vägrade röra på sig trots att jag petade på den med foten. Den som inte ens blinkade trots att jag lyste min kamerablixt rakt i ansiktet på den.
Det tog mig ett tag att komma fram till varför jag kom att tänka på grodan. Likheten var det stora i det lilla, det intressanta i det banala. Min eviga nyfikenhet som tvingar mig närmare små, enkla saker bara för att... ja, bara för att.
Och vilken belöning det ger. Vilken känsla det var att stirra rakt in i de blixtupplysta ögonen hos vårens första groda, eller att sträckläsa den korta texten gång på gång och verkligen smaka på orden.
Testa du också. Det finns nånting intressant med allt. En ny vinkel att se på någonting ifrån, en ny känsla hos varje liten vardaglig sak som du vanligtvis brukar springa förbi.
Du behöver inte leta. Bara öppna ögonen.
Jack Sparrow
Skiva igår, tema "rollkaraktärer".
Haha!
Det var länge sen jag klädde ut mig och gick runt på stan, det måste jag börja göra oftare! Linslusen i mig fullkomligt stormtrivs när folk på gatan vänder sig om och ropar "Jack Sparrow!" efter mig.
Maskerader över huvud taget är ett underbart koncept. Att få vara någon annan, att få göra saker som man i annat fall aldrig skulle "våga" göra. Att faktiskt kunna gå fram till vem som helst, var som helst, när som helst och säga "Well hello there my... dear friend..."
Jag skulle förmodligen inte göra det i nyktert tillstånd, men för Jack Sparrow är det helt naturligt. Så skönt att få släppa taget om verkligheten ett tag och bara leka.
Inlägget tillägnas Rödluvan.
Ska försöka börja blogga lite mer igen.
Haha!
Det var länge sen jag klädde ut mig och gick runt på stan, det måste jag börja göra oftare! Linslusen i mig fullkomligt stormtrivs när folk på gatan vänder sig om och ropar "Jack Sparrow!" efter mig.
Maskerader över huvud taget är ett underbart koncept. Att få vara någon annan, att få göra saker som man i annat fall aldrig skulle "våga" göra. Att faktiskt kunna gå fram till vem som helst, var som helst, när som helst och säga "Well hello there my... dear friend..."
Jag skulle förmodligen inte göra det i nyktert tillstånd, men för Jack Sparrow är det helt naturligt. Så skönt att få släppa taget om verkligheten ett tag och bara leka.
Inlägget tillägnas Rödluvan.
Ska försöka börja blogga lite mer igen.