Anders

Du har varit lite nere ett tag nu, men lyckats få det att vända. Därför tänkte jag lägga korten på bordet och klargöra lite saker. Om Du nån gång känner att det är lite grått och tråkigt igen, tänk då på att det är Du som fått mig att sätta mig och skriva det här.
Du gör mig lugn när jag är stressad, Du gör mig exalterad när jag är låg... Ibland är allt jag vill göra att somna med Dig i mina armar, samtidigt vill jag vara vaken med Dig i en evighet.
Du får mig att vilja dansa på allmän plats, trots att jag vet att Du skulle skämmas då. När jag är med Dig känns det som att vi har all tid i världen, ändå känns det som att det bara gått fem minuter när vi skiljs åt igen. Du får allting att känns solklart och logiskt, ändå har jag ingen aning om vad som händer näst. Det är det som gör Dig så häftig...

Du vet alla gånger Du kommit på mig med att bara sitta och stirra på Dig som ett fån, och Du frågar "Vad är det?" Om Du kunde se på Dig själv som jag gör skulle Du och fånstirra...

När jag börjar nya jobbet vet jag inte om jag kommer kunna ha telefonen på... Varje gång jag får ett sms från Dig hoppar magen till och jag får ett fånigt smil över läpparna som håller i sig i säkert en kvart. Vet inte vad chefen skulle säga om deras nya, unge vaktmästare plötsligt dansade fram och tillbaka i korridorerna med kontorsmaterial...

Om Du bad mig ta ner månen skulle jag samla ihop pengar till ett tillräckligt stort presentpapper...

Vet att jag är lite nördig som skriver det här, men jag rår liksom inte för det. Man gör tokiga saker när man är kär...

Måste vara den dummaste jäkla uppfinningen som någonsin gjorts. De spökar alltid på ett eller annat sätt, hur man än försöker undvika det. Tycker alla ex kan flytta till... Skåne? Ja, Skåne är bra! När jag blir stadsminister (bara en tidsfråga) ska jag beordra alla ex till Skåne! Självklart är jag villig att göra undantag, men det måste finnas en väldigt bra anledning.

Jag som trodde det var nog med ont i magen... Vill inte gå in på detaljer, men jag har varit på toa 23 gånger idag. Vet inte om det klassas som tur eller otur att jag ska på arbetsintervju imorgon. Gick med nån bemanningsfirma som vill tillsätta mig som poolskötare på nån anläggning på Djurö. Skiftarbete skulle innebära en del kvällar, helger och tidiga mornar iofs, men det är ju ändå jobb. Hur som helst är jag säker på att det inte kommer göra något vidare gott intryck att jag skriker "Ursäkta mig!" var femte minut och springer iväg till närmaste dass...
Suck... Tova är i alla fall en ljuspunkt i tillvaron, även om hon har lite körigt med skolan och en massa annat tjafs runtomkring. Det räcker med en puss, eller ens en vänlig blick från den flickan för att man ska glömma allt vad problem heter. Hon är verkligen helt underb... Oh, shit! Ursäkta mig!

Har gått mer än en vecka nu... Jag kan inte göra någonting ordentligt, kan inte ens sova längre. Var och tog en massa underbara prover hos farbror doktorn nu i veckan, men inte ens leverproverna kunde säga någonting. Allt jag vet är att jag pimplar värktabletter & smörjer in mig med smärtstillande salva som en gris i gyttja. Och jag avskyr medicin...
Det värsta är ändå inte att jag har så ofattbart ont, det är att jag inte vet vad det beror på.
Haha, verkar som att jag haft nog med tur på ett tag, dags för samma gamla banor igen... Great!
Får ta och gå och lägga mig, så är allting bra igen när jag vaknar. Nej just det! Jag kan inte sova...

Jag har hittat botemedlet mot all världens sjukdomar!
Synd bara för alla andra att jag inte tänker dela med mig av dig...

Jätteskumt, har gått och haft ont i magen i flera dagar nu...
Förhoppningsvis är det bara gaser, men om det är det skulle jag inte vilja vara i närheten av mig när det "släpper".

Imorgon ska jag ut och springa. Jag ska ta på mig tåliga kläder och ge mig ut i skogen. Struntar i om det är blött och kallt, jag ska springa rakt in i skogen, över stockar och stenar, över ängen och bäckarna, upp på berget på andra sidan. Där ska jag ställa mig och titta ut över hela Gustavsberg. Sen ska jag skrika...
Jag ska skrika så jag blir blå, jag ska ta i från tårna, jag ska få varenda kotte att undra vad som händer.
Jag ska skrika för att få ur mig allt som bubblar i kroppen just nu... för jag är kär...

Skrev ett inlägg i ett forum idag och bestämde mig för att lägga upp det här också.

Har funderat lite över det där...
Läste just en bildkommentar där någon skrivit att alla som lyssnar på Tokio Hotel inte är "riktiga EMO's". Att det fan är pop och inte EMO.
Vad jag undrar är var gränserna går, vem som bestämmer vad som är vad?
Personligen så lyssnar jag inte på musik för att det är en speciell stil eller för att bandmedlemmarna är klädda på samma sätt som jag borde vara. Tycker det dragits lite för långt. Självklart ska man kunna klä sig precis som man vill. Och känner man för att kalla sig EMO (eller rockare eller hiphopare eller syntare eller "party-musik-á-la-stureplan-are" för den delen) så ska man ju självklart få göra det.

Nu är klockan lite mkt för mig och jag har svårt att formulera mig...
Men syftet med detta inlägg är att påpeka att jag måste ha missat när musik gick från att vara sköna beats eller tunga texter till att vara nånting man måste uppnå för att få ta del av.
Måste man verkligen förbruka en kajalpenna i veckan för att kunna lyssna på Tokio Hotel?
Måste man ha backslick och för mkt pengar för att kunna studsa runt till stureplansbeats?
Måste man ha för stora byxor för att kunna lyssna på hip-hop...?

Mer musik till folket!