Planering
Kom just hem efter ett besök på en Ängsholmen, en ö i skärgården utanför Boda.
Det har hållits läger där sen 61, men igår/idag var första gången jag satte min fot där. Anledningen att jag var där var att jag besökte en vän (det visade sig sen att jag tydligen kände 1/3 av folket där.)
Det var lite kuriosa om vad jag pysslat med, men det jag tänkte skriva om är nånting som slog mig på lägret. Allting var planerat. Precis allting, varje minut av lägervistelsen för de små knattarna var inbokad, klappad och klar.
Det jag kom att fundera över var det positiva/negativa med att varje minut var uppbokad. Jag vet att vi svenskar fungerar på precis samma sätt när det gäller semester nämligen. Vi planerar in allting så noga att en försenad buss kan innebära att hela resan sätts ur balans. Det finns så mycket man måste hinna se, så mycket man måste hinna göra, så mycket man måste hinna lära sig att... att man inte hinner njuta av att vara där. Allt går så fort och så stressigt att tiden bara försvinner. När man kommer hem efter semestern, eller lägret som det rör sig om i det här fallet, är man så trött att man skulle behöva en semester för att vila upp sig efter semestern.
Självklart är det ju bra att det finns aktiviteter och det kommer alltid finns vissa saker som måste planeras in för att hinnas med. Men min poäng är att det måste gå att släppa på. Det måste finnas tid att inte göra nånting. Att bara steka i solen, bada lite när man känner för det, ligga i stugen och prata en stund med kompisarna, spela lite kort, vad som helst.
Man åker på läger/semester för att uppleva saker. Men man måste ta sig tid att ta det lugnt i en sån miljö också. Varken kroppen eller skallen fixar hur mycket planering som helst.
Det händer så mycket i alla fall. Planera bara så mycket som är hälsosamt.
Det är en upplevelse att bara ligga brevid en kompis och kolla på molnen också.
Det har hållits läger där sen 61, men igår/idag var första gången jag satte min fot där. Anledningen att jag var där var att jag besökte en vän (det visade sig sen att jag tydligen kände 1/3 av folket där.)
Det var lite kuriosa om vad jag pysslat med, men det jag tänkte skriva om är nånting som slog mig på lägret. Allting var planerat. Precis allting, varje minut av lägervistelsen för de små knattarna var inbokad, klappad och klar.
Det jag kom att fundera över var det positiva/negativa med att varje minut var uppbokad. Jag vet att vi svenskar fungerar på precis samma sätt när det gäller semester nämligen. Vi planerar in allting så noga att en försenad buss kan innebära att hela resan sätts ur balans. Det finns så mycket man måste hinna se, så mycket man måste hinna göra, så mycket man måste hinna lära sig att... att man inte hinner njuta av att vara där. Allt går så fort och så stressigt att tiden bara försvinner. När man kommer hem efter semestern, eller lägret som det rör sig om i det här fallet, är man så trött att man skulle behöva en semester för att vila upp sig efter semestern.
Självklart är det ju bra att det finns aktiviteter och det kommer alltid finns vissa saker som måste planeras in för att hinnas med. Men min poäng är att det måste gå att släppa på. Det måste finnas tid att inte göra nånting. Att bara steka i solen, bada lite när man känner för det, ligga i stugen och prata en stund med kompisarna, spela lite kort, vad som helst.
Man åker på läger/semester för att uppleva saker. Men man måste ta sig tid att ta det lugnt i en sån miljö också. Varken kroppen eller skallen fixar hur mycket planering som helst.
Det händer så mycket i alla fall. Planera bara så mycket som är hälsosamt.
Det är en upplevelse att bara ligga brevid en kompis och kolla på molnen också.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag vet inte om det är en lättnad att höra att det som bekymrade dig mest efter att ha varit på ängsholmen med din vän, var frågan om människors sätt att planera sin semester...
Trackback