Anders

Lite läskigt är det, hur många tankar som hinner fara igenom skallen under de tre minuter man väntar på bussen. Trots att bara en låt hunnit spelas på iPoden känns det som en evighet. Tiden går så långsamt!
Ändå kan du göra absolut ingenting i 20 minuter och upptäcka att det inte alls gått 20 minuter utan 4 timmar.  Du kan stå och kolla ut över Sthlm och inte ens märka att solen gått ner mendan du stått där. Vad sjutton är det som gör att det funkar så?
Ögonblick som man aldrig vill ska ta slut går över på, just det, ett ögonblick.
Samtidigt förvandlas den där lilla stunden i väntrummet på väg in till doktorn till en timme, som blir två timmar, som blir tre, som blir...
Sen finns det de stunder som både varar en evighet och bara ett ögonblick på samma gång. Första gången du kysser någon... De där fyra sekunderna känns som de längsta i hela ditt liv, men ändå är det på tok för kort.
För att inte tala om då tiden stannar... (För det gör den.)

Det konstiga är att det bara är tiden som stannar, klockan fortsätter ju att ticka på precis som vanligt...