Anders

Var på konsert igår kväll. Hade blivit lite stressigt med att fixa biljett och att äta och att komma dit och... Hade varit i Uppsala hela dagen, så jag hade lite jetlag. Eller trainlag? I alla fall kom jag dit säkert, fick plats på parkett till vänster. Har sett många konserter av den här typen förut, även om det var mixade körer och stilar.
Över lag var det en bra föreställning, effektivt och proffesionellt genomförd. Men det som för mig från "Nja, det var väl helt ok" till "Oj..." är en personlig insats. Den där tjejen som jag inte kunde hålla ögonen ifrån på hela kvällen... Hon som, trots att hon är så sjuk att hon inte ens borde stå upp, tycktes lyfta hela salen så fort hon öppnade munnen. Blir fortfarande varm i hela kroppen när jag tänker på hennes solo, hur hon tog den där tonen som bara hon kan göra, hur det liksom lös om henne när hon gjorde det...
Hon vet förhoppningsvis redan att hon gjort bra ifrån sig. Men det tål verkligen att upprepas.